Jag har fyllt år och så har också min yngste son. Han fyllde 32 i lördags. Vi brukar ibland fira ihop, så jag trummade ihop mina närmaste i söndags. Två bröder och svägerskor, en son med blomma och fyra barn och födelsedagssonen med sin sambo. Vi brukar inte egentligen ge varandra presenter, men det kan ändå vara något litet personligt.
Först måste jag visa vad jag fick av Filip, 7 år. En fantastiskt fin ring i luffarslöjd som han lagt i en helt bedårande ask som han klistrat en bokmärkesängel på. Han måtte känna farmor väl. Senare blev det också ett tecknat hjärta med F+K i. Jag trodde när han visade det att det var en flickvän, så jag frågade: Vem är K? Han svarade bara: Vad heter du? Gissa hur det känns i hjärtat?
måndag 23 mars 2009
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
3 kommentarer:
Jag blir både stolt och rörd när jag läser det här inlägget. Varmt tack för ett jättemysigt kalas också. Kram från Filips mamma
Grattis i efterskott! Visst är det härligt med hemmagjorda presenter, luffarringen var ju jättesöt!
Den presenten går inte av för hackor. Underbar!
Skicka en kommentar