tisdag 17 mars 2009

Små, små ting som förnöjer


Som liten flicka fick jag en liten veneziansk glasmosaikbrosch, när mina föräldrar kom hem från en månads europaresa. Den var båtformad, ca tre cm lång och 1,5 cm bred på tjockaste stället. Det var ett blommotiv på turkos botten och jag tyckte det var mycket vackert. Vart den, sedan i livet, tagit vägen vet jag inte. Den försvann på något sätt. Kanske har jag tappat den eller så kom den inte med när jag flyttade hemifrån eller något sådant.

Nu har jag denna lilla pillerdosa i samma teknik i ett hörnskåp med kuriosa och udda saker. (Jag har varit i Venedig och sett att de finns i stort antal och jag köpte några broscher som jag också använt tidvis.) Denna svarta pillerdosa hade mamma i sina gömmor och kanske är den från samma tillfälle som när jag fick den lilla turkosa skönheten. Jag vill iallafall tro att det är så! Då kan jag varje gång jag tittar på den tänka på den gången då mina föräldrar tänkte på mig och köpte en fin present.

5 kommentarer:

Tant Kofta sa...

Hej Kristina!
En så fin dosa att ha som minne, tankarna de väcker är det bästa av allt. Att minnas omsorgerna från sin mamma och pappa är guld.
Ha det gott hälsar Koftan.
Ps.Det finns några små miniatyr Sinningior här som undrar om de kan få bo hos dig ds.

Amanda sa...

Hej Kristina!
Det låter som en underbar present och man ska göra allt för att minnas det bästa och njuta av det. Även om det ibland kan modifieras lite från sanningen, men vad gör det när det glädjer hjärtat? Tycker det var trevligt att asken fick en del av din blogg. :) Härligt med alla vårbilder också!!
Ha det så bra!
Kram

Signe sa...

Jag tycker det är så fint med sådan glasmosaik,den är så "pillig" på ett roligt och vackert sätt.

Monica Hansen sa...

Den var fin, och hon har säkert köpt den samtidigt som din...

Samtal från min trädgård sa...

Den var ju mycket fin och jag är helt övertygad om att de är inköpta vid samma tillfälle precis som du beskriver.