Barnbarn till vardags

Igår hämtade vi våra barnbarn i skolan och åkte hem till dem för att ligga över där. Föräldrarna var på konferens med övernattning. Vi hade så mysigt tillsammans. Vi åt gott och barnen uppskattar min mat, speciellt mina såser. -Farmor du gör godast mat, säger pojken. Flickan, som vill vara ärlig säger att den är näst bäst.-Pappa gör godast mat! Varpå farfar kontrar med -Vem tror du pappa har lärt sig laga mat av? Allt för att jag skall känna mig uppmuntrad att fortsätta stå vid spisen, antar jag. Hur som helst så gillar jag matlagning. Tyvärr gillar jag att äta maten också. Man skulle vara mer som Babette i Babettes gästabud av Karen Blixen. Hon åt inte av sin fantastiska mat, utan köksgossen fick smaka istället. Det skulle nog vara lättare att hålla vikten då, antar jag.
Efter maten är det barnprogram. Vi tittade på dem ihop. Det är så man blir uppdaterad. Jag kan dock inte säga att de där nya tecknade serierna är något vidare. De känns väldigt artificiella. Men barnen väljer ju dem framför andra, så jag antar att de gillar dem.
Farfar läste godnattsaga vid läggdags, och sedan somnade de små änglarna direkt. Jag misstänker att föräldrarna inte har det lika smidigt varje dag.
På morgonen tog vi saker i fel ordning, så det blev bråttom för att hinna till skolan. Vi skulle ätit frukost innan adventskalendern, vilket vi missade. Vi kom precis, som väl var. Annars hade väl farmor och farfar fått anmärkning för försen ankomst? Allt som fanns i skolan för fyrtio-femtio år sedan är ju på väg tillbaka, så det finns all anledning att tro att anmärkningssystemet från vår barndom också kommer tillbaka.
Sen bar det av till jobbet till intressanta redovisningar av olika slag.