Jag vet inte hur olivträd skall se ut här i Sverige, men jag har inte sett några som ser ut som mitt. Som många andra växter är det inhandlat på Netto i våras. Det var fullt med blomknoppar och under sommaren har det blommat. Nu är det översållat med minioliver. Jag antar att de självgallrar sig där de normalt växer, men på mitt träd finns de flesta kvar. Några har utvecklats till riktiga stora oliver av olika storlek, ännu så länge. Nu är trädet intaget till verandan, för jag vet inte hur det går om det kommer frost.
Olivgrönt var tidigt en favoritfärg, särskilt till höstfärger. Jag har också gjort muddar i tunt ullgarn i olivgrönt.
Prenumerera på:
Kommentarer till inlägget (Atom)
5 kommentarer:
Ack ja, oliver påminner mig alltid om min okunskap. Tänk jag trodde att de växte med pimento. Fast hade de gjort det hade pimento antagligen varit lila och inte röda, eftersom naturen har en förmåga att välja de vackraste färgkombinationerna.
Kristina, du har verkligen gröna fingrar! I min ganska stora trädgård lyckas vi varken med äpplen eller blommor för älgarna, rådjuren och SNIGLARNA äter upp allt vi har. De ända de inte når är körsbären, men dem når inte vi heller... Hur gör man?
När det gäller djuren, så får man gå in för sådant som de inte äter. Sniglar är hopplösa, men de äter inte fuchsior och aklejor t.ex. Det finns naturligtvis annat också, men dessa favoriter har jag massor av, just därför. När det gäller rådjuren så planterar jag inga tulpaner eller iris. Det är ingen idé, men narcisser och andra små vårblommande lökar går bra. Det finns listor för olika djur man kan kolla.
Hej!
Vilken fin oliv! Det är ju oliverna man drömmer om du man skaffar sig ett litet träd. Jag tror det tål någon liten minusgrad men det måste in och stå ljust och svalt under vintern. jag håller med dig olivgrönt är en så vacker "livgivande" färg.
hej fr. Koftan
Skicka en kommentar