onsdag 2 oktober 2013

Trivseljacka med lång startsträcka

Jag återkommer ofta till en modell med skört och markerad form. Kanske älskar jag modellen för att jag tycker att den klär mig och att jag blir nättare än om jackan är rak. I detta fall sökte jag länge efter ett garn i lilablått. Till sist fann jag den hos Noda på Färöarna. Nu i dagarna har hon meddelat att web-butiken stänger. Så bra då att Magasin duett har ett helt jämförbart garn. Då har man ju ändå en leverantör när man vill ha tunna tvåtrådiga garner, själva grunden för de nordiska färgmönstren.


I detta fall har jag sett mig om österut för att hitta ytmönster. Jag fick en gång en mönsterbok från Litauen och mönstren är främst tänkta för vantar. Hela boken är en mönsterskatt. De här snedställda rutorna har tilltalat mig ända sedan jag fick boken av en regeringsmedlem, som hade hand om utbildningsfrågor och som besökte vår institution. Jag fick den, den där dagen 1995, då vi hade det där snöfallet, som gjorde att man inte kunde ta sig till jobbet. Det var första gången i mitt då 50-åriga liv och det har inte hänt igen.
Vi hade en middag till de litauiska gästernas ära, när det började snöa. Det var i november och jag hade inga snödäck påsatta ännu. Jag blev alltmer nervös att jag inte skulle komma hem med bilen. Problemet var att jag, av artighetsskäl, inte kunde gå ifrån gästerna. När jag väl kunde köra hem kom jag inte ända hem med bilen, utan jag fick parkera den några kilometer hemifrån. Jag gick till spårvagnen och kom med. När jag satt på spårvagnen meddelades det i högtalaren att det var sista vagnen som kunde köra den kvällen. Trodde du att det var sista nattvagnen? Visst inte! Klockan var kanske halv nio eller så. Nästa morgon kunde vi inte öppna dörrarna överhuvudtaget, utan fick snällt stanna inne.
Mönstret har malt i mitt medvetande och aktualiserats varje gång jag bläddrat i boken. Sent omsider har jag kommit fram till en modell och de rätta färgerna för att omsätta min design i verklighet. Det tog bara omkring 17-18 år. Snacka om betänketid.



Bården nertill, som jag komponerade så att den skulle matcha mönstret, är utgångspunkten till de andra pärluddarna, som jag presenterat i tidigare inslag.

3 kommentarer:

Carina sa...

Vad nostalgisk jag blev när du skriver om snöstormen. Jag bodde så klart fortfarande hemma i Göteborg då, flyttade först 2007, och just vid den här tidpunkten så pluggade jag på universitetet. På torsdag kväll så var jag på en föreläsning och då började det snöa. På lördagen skulle jag ha en tenta men då fick vi inte upp ytterdörren i vårt hus. Så jag fick inte gjort den tentan. Det var häftigt på söndags eftermiddag då det grävts en smal, smal gång på gården där man kunde gå på snedden. Snön gick mig upp till rumpan. Sådant glömmer man inte.

För övrigt så tycker jag din jacka är jättesnygg. Som man brukar skriva på Facebook. Var hittar jag mönstret till den? Du är duktig du.

Kristina sa...

Hej Carina!
Roligt att du också har minnen till den snöstormen.Tyvärr inget mönster till jackan. Det orkar jag inte skriva, eftersom det rätt så komplicerat.

Carina sa...

Har full förståelse för att du inte gör mönster men det är synd om oss andra. Himla snygg är den.