För det första har jag alltid älskat pelargonier (tantblomma nr 1)! Det var redan i mitt barndomshem och långt innan jag visste att det var en tantblomma! Sedan har jag nu i tantåldern börjat odla dahlior med framgång. Så läser jag i pressen att även de är tantblommor, som kommit fram lite mer i rampljuset. Jo, där förtjänar de verkligen en plats, men var sitter det tantiga i dessa blommor. Är det det att det behövs lite kärlek och skötsel för att det skall bli bra? Eller beror det på att man måste ta hand om dem på vintern på ett särskilt sätt? Ja, jag vet inte, men nog är detta fång både vackert och ungt enligt mina ögon! Fram för tantblommor!P.S. Ingen frost i vår trädgård ännu trots frost på åkrarna 10-20m lägre nere i dalen. Så liten kan skillnaden tydligen vara.
7 kommentarer:
Nog har de en ungdomlig fräschör!
Och vilka färger! Skönt att slippa frosten, ni måste bo på en välsignad plats!
Dahlior och Pelargoner ar ju ljuvliga!Vem vet varfor de kallas tantblomma...?
Fina kort du tagit!!!!
Harligt att frosten haller sig borta.-)
Eva
Du sa till mig en gång att du är född tant! Så det kanske passar med en tantblomma, hi hi. Men jag förstår inte att det är tantblommor, jag gillar dem ju också, och jag är inte tant!
Härligt med dessa blommor, fast jag har inte vågat mig på dem ännu. Jag vill helst inte hålla på att ta upp blomsterlök och sätta ut igen till våren.
Tantblommor för mig är överlevarna. De som inte kräver en massa pjosk, stadiga rejäla och pålitliga blommor - länge leve tanterna...
Jag är gärna tant om det är tantblommot, kanonfina bilder
Jag är mycket förtjust i tantblommor! :)
Skicka en kommentar