Härlig tröja i garn från Lidl

Jag har genom åren köpt lite olika garner på Lidl. Mycket av det de har är inte särskilt snyggt, men strumpgarner och ett supertjockt garn har varit till belåtenhet. I våras köpte jag ett garn som bestod av 50% bambu och 50% akryl. Det har i sommar resulterat i en barntröja (som enligt föräldrarna blev väldigt noppig i tvätten) och denna tröja till mig. Den är otroligt mjuk och skön!

Halsringningen blev snygg med samma mönster som bålen.Nu gäller det att handtvätta, så att den inte råkar ut för samma öde som barntröjan. Garnet var också en fröjd att sticka, eftersom det är så extremt mjukt.

Trivseljacka med lång startsträcka

Jag återkommer ofta till en modell med skört och markerad form. Kanske älskar jag modellen för att jag tycker att den klär mig och att jag blir nättare än om jackan är rak. I detta fall sökte jag länge efter ett garn i lilablått. Till sist fann jag den hos Noda på Färöarna. Nu i dagarna har hon meddelat att web-butiken stänger. Så bra då att Magasin duett har ett helt jämförbart garn. Då har man ju ändå en leverantör när man vill ha tunna tvåtrådiga garner, själva grunden för de nordiska färgmönstren.

I detta fall har jag sett mig om österut för att hitta ytmönster. Jag fick en gång en mönsterbok från Litauen och mönstren är främst tänkta för vantar. Hela boken är en mönsterskatt. De här snedställda rutorna har tilltalat mig ända sedan jag fick boken av en regeringsmedlem, som hade hand om utbildningsfrågor och som besökte vår institution. Jag fick den, den där dagen 1995, då vi hade det där snöfallet, som gjorde att man inte kunde ta sig till jobbet. Det var första gången i mitt då 50-åriga liv och det har inte hänt igen.
Vi hade en middag till de litauiska gästernas ära, när det började snöa. Det var i november och jag hade inga snödäck påsatta ännu. Jag blev alltmer nervös att jag inte skulle komma hem med bilen. Problemet var att jag, av artighetsskäl, inte kunde gå ifrån gästerna. När jag väl kunde köra hem kom jag inte ända hem med bilen, utan jag fick parkera den några kilometer hemifrån. Jag gick till spårvagnen och kom med. När jag satt på spårvagnen meddelades det i högtalaren att det var sista vagnen som kunde köra den kvällen. Trodde du att det var sista nattvagnen? Visst inte! Klockan var kanske halv nio eller så. Nästa morgon kunde vi inte öppna dörrarna överhuvudtaget, utan fick snällt stanna inne.
Mönstret har malt i mitt medvetande och aktualiserats varje gång jag bläddrat i boken. Sent omsider har jag kommit fram till en modell och de rätta färgerna för att omsätta min design i verklighet. Det tog bara omkring 17-18 år. Snacka om betänketid.

Bården nertill, som jag komponerade så att den skulle matcha mönstret, är utgångspunkten till de andra pärluddarna, som jag presenterat i tidigare inslag.

Från sommarens rosor till vinterns muddar

Förra året började traktens rådjur att helt förstöra rossäsongen. Så fort en knopp stod i begrepp att slå ut och jag såg fram emot nästa dag, så var de frmme på natten eller tidig morgon och åt upp hela buketten av knoppar. Detta gjorde naturligtvis att jag var helt förberedd på vad som skulle kunna hända i år. Så klart blev det inte riktigt som jag tänkt mig! Vis av skadan var jag för säkerhets skull framme med kameran när min vackra rosa mundi hade slagit ut ordentligt. Dels är ju dess säsong kort, dels ville jag ha något att titta på när rådjuren varit framme. Jag tog bilderna på förmiddagen alldeles före lunch.
 Denna dag hade vi en släkting på besök på lunch och vi satt ute  trädgården och åt och pratade, högst 20 meter från rosbusken. Efter lunchen skulle jag visa honom de vackra rosorna, bl.a. Döm om min förvåning när busken var helt tom. Inte en enda blomma kvar. Rådjuret hade helt fräckt varit där och ätit upp dem medan vi åt lunch. Tur att man har bildbevis på att den kan blomma.

Från randiga rosor till randiga muddar är vägen inte så lång. Dessa har också pärluddar, något större än de tidigare presenterade.

Bohus stickning á la Kristina Lakris igen

I sommar har jag stickat ytterligare en tröja efter mönstret "Stora spetskragen", men med eget färgval. Garnerna kommer från Noda, Magasin duett och Tant kofta. För er som känner mig, så är det nog riktiga Kristina-färger!

Det är som poesi att samla garner år efter år och tänka hit och dit. Pröva och förkasta. Lägga ner projektet. Tills det plötsligt en dag dyker upp nya nyanser och "voila". Plötsligt är man igång. Man kan inte hejda sig och maskorna rinner genom fingrarna i någon sorts ljuvlig tillfredsställelse. Tills tvekan uppstår igen. Det blev kanske inte riktigt som man velat. Repa. Pröva med en annan nyans. Ok! Till slut är man nöjd och tillfredsställelsen infinner sig igen.

Pärluddar på längden...

Dessa muddar är stickade på längden och kan användas rätt eller ut-och -in. Garnerna kommer från Magasin duett. Supersoft och angora.

Pärluddar à la Kristina-Lakris

Efter ett långt uppehåll känner jag mig redo att återvända till bloggvärlden. Dels beror det på att jag har en del att visa, dels på att jag fått tummarna ur och fotograferat. Allt sådant har legat i träda. Det har dock inte arbetslusten till att göra grejor eller arbeta i trädgården eller så...
Nu i augusti var jag deltagande "crew" på ett fantastiskt trevligt "garnkalas" anordnat av Tant Kofta och PetraO/Magasin duett. Det var hemma hos Tant kofta, som har ett underbart hem med lämplig trädgård och ett antal utrymmen, passande för att har små miniwork-shops. Min uppgift var att visa hur man gör små användbara uddar med pärlor längs kanter på stickade föremål. Jag kom på dem i samband med en jacka, som jag kommer att visa vid ett senare tillfälle.
Här är en mudd i Magasin duetts "Supersoft". Fler exempel följer.

Sjal i Malabrigo lace

Jag träffade en student häromdan! Hon tillhörde den lilla härliga skara studenter som jag hade i våras. I avskedspresent förärade de mig några nystan underbara garner, som jag sätter stort värde på och jag tänker noga igenom vad jag skall göra av dem. Jag berättade att jag hade stickat en underbar liten sjal av den härva Malabrigo lace, som jag fick. Hon ville gärna se den och som moderna människor tänker, så sa hon : du kan väl blogga den!?

Uppspänd på mattan.

Den som tittar noggrannt ser att jag gjort ett fel, men vem bryr sig?

 Den är som en liten trasa att ha om halsen...

 eller en liten sjal att hänga om axlarna...

Helt ljuvligt mjuk!

 

Jag har ju nästan lagt ner bloggen, men det är ju dumt! Det är ju faktiskt trevligt att visa vad man gjort, speciellt i detta fall. Mönstret hittade jag på nätet, men har tyvärr glömt bort vad det hette och jag hittar det inte nu heller, så ha överseende med det.