I sommar har jag stickat ytterligare en tröja efter mönstret "Stora spetskragen", men med eget färgval. Garnerna kommer från Noda, Magasin duett och Tant kofta. För er som känner mig, så är det nog riktiga Kristina-färger!
Det är som poesi att samla garner år efter år och tänka hit och dit. Pröva och förkasta. Lägga ner projektet. Tills det plötsligt en dag dyker upp nya nyanser och "voila". Plötsligt är man igång. Man kan inte hejda sig och maskorna rinner genom fingrarna i någon sorts ljuvlig tillfredsställelse. Tills tvekan uppstår igen. Det blev kanske inte riktigt som man velat. Repa. Pröva med en annan nyans. Ok! Till slut är man nöjd och tillfredsställelsen infinner sig igen.
5 kommentarer:
Den är helt ljuvlig!
Förstår hur du menar med färgval, det är roligt! Som att måla. Ditt arbete är verkligen på hög nivå, roligt att du delar med dig på bloggen igen!
Wow, vad snygg! Och precis som du själv skriver, den är verkligen du.
/kramfepully1922
Alltså jag tror jag dör!!!
Tack för alla snälla kommentarer! Då är det kanske inte bara jag som älskar detta!
Fantastisk fin!
Skicka en kommentar